Äntligen!!

Ujuj ikväll har hon inte varit lätt att tas med den lilla bebisen! De senaste veckorna har hon varit ett väldigt missnöjt barn. Eller hon vet vad hon vill och får hon det inte så skriker hon. Hon ska ligga ner i famnen om hon är trött, sitta framåt när hon är pigg, ibland ligga mot axeln och gör man inte så direkt så blir hon galen! Ikväll skrek hon hur Anders är gjorde med henne fram tills han började sjunga lille katt. Då somna hon typ. La ner henne i sängen, hon vakna o skrek, tog upp henne så jag fick amma henne, hon somna vid bröstet, vakna när jag la ner henne men då var hon jättenöjd och glad satt tom i babysittern och kollade på bb men sen blev hon missnöjd, eller rättare sagt hon var ju sjukt trött men vägrade somna!! Så fort ögonen höll på att slå igen på henne så spänner hon sig och illskriker. Och jag vet att hon vill att jag ska gå och gunga på henne men nej ikväll kände jag att nu måste hon somna iaf. Så efter några skrik attacker så somnade Jon och hon vaknade inte när jag la ner henne i hennes korgsäng så nu hoppas och tror jag att hon sover för natten. Envisa unge!! Det ska gungas, vaggas och man får absolut inte sitta still! Men emellan hennes griniga stunder är hon ett alldeles förtjusande barn. Och det går väl över, som allt annat. Bara gilla läget, men vissa dagar orkar man mindre än andra. Så smeknamnet argbiggan passar henne som handen i handsken! Min älskade lilla argbigga:) För oavsett hur jobbig och skrikig hon är så älskar man ju ungen ända upp till månen och tillbaka igen! Precis som med hennes storasyster!<3