Bf +10

Behöver jag säga mer egentligen? Denna text som kommer nedan skrev jag kvällen innan mina värkar började komma!

"Kan man ha sån tur att man blir mamma imorrn? Eller åtminstonde få starta på att få ut ungen så jag blir mamma!
Vore nice alltså! MEN jag ställer in mig på att bli hemskickad igen för att jag kommer bli så besviken annars! Men jag kan ju tycka att de borde sätta igång mig. Varför inte liksom. (För att jag har bra med fostervatten, bebisen mår kanon och det är alltid bättre att starta av sig självt bla bla bla) Har gått över 14 dagar imorrn, har havandeskapsförgiftning, som visserligen inte gjort nån skada på mig eller tack o lov vårat barn och dessutom verkat gå tilbaka lite men ändå!!
Mina fötter e så svullna så jag har ont i dom. Spec i min vänstra hälsena. Och i denna värme så känns allt så mycket jobbigare! Magen växer o växer vilket betyder att bebis växer o växer vilket betyder att det blir ett större barn jag behöver trycka ut! GAAAHHH!! Nej nu fan vill jag bli förälder! Inte bara för min och Anders skull utan för alla andra som oxå går o väntar! Min mamma kommer få ett sammanbrott snart om det inte händer nåt! Men som sagt imorrn så får vi hoppas!

Vad har man annars gjort en härlig sommardag som denna då? Vi har packat bilen med kartonger och annat som vi körde till nya lyan. Packat upp porslin och kommit fram till hur vi ska möblera vardagsrummet! Har vänt på spjälsängen och kommit fram till hur vi ska möblera där med. Eller vi ska testa iaf och hoppas det blir bra!

Efter det så var vi på Mingus och åt lite! För mig blev det en grekisk sallad och för Anders en kebabsallad! Så gott med kall mat en dag som denna! Efter vi ätit så åkte vi bort till Petra, Kajan och lill Tilde ocg drack kaffe o tjötade lite. Sen drog Anders och Kajan och spelade tennis medans jag och Pera blev kvar hemma med raringen och snackade o hade oss! Sedan körde Anders hem mig och han åkte och tränade fotboll och nu väntar jag honom hemma vilken minut som helst! Då ska vi äta lite köttsoppa och lite pannkakor! Så funderar på om jag ska ta o hoppa in i duschen nu innan maten så man är lite fräsch! Sen kontrollera BB väskan ÄNNU en gång för att se så att allt ligger där i.

Vi kom på förut att Anders har vart arbetslös i ett halvår nu.. Min stackars älskling! Han vill så hemskt gärna ha ett jobb för att han vill känna att han kan försörja sin familj men det är ju så svårt att få tag på nåt. Så finns det folk som har jobb som fan inte sköter det och ser till att uppskatta det och inse vilken jävla tur man har! Fy! Det är dagens orättvisa! Nej nu måste jag springa på dass och lätta ett par kg så får vi se om ni hör av mig imorrn!!!

Tack o hej!

Louise+ 556454 dagar typ"

Sen vaknade jag morgonen efter med värkar o dagen efter det var hon hos oss våran finaste lilla Alva! Som vi älskar den tösen! Här är förlossnings berättelsen med Alva:


"Kl 06:30 i tisdags gick jag upp. Skulle ju iväg till specialist mödravården igen för att se om ja skulle bli igångsatt. Kände då att jag hade ont i magen och att det kommit lite blod i trosorna. Jaja tänkte jag detta gillar vi! Åker iväg till USÖ kör en CTG kurva på bebisen, allt ser fint ut. Jag har bara +1 i protein i urinen vilket oxå e bra! Eller ja bättre iaf! Blodtrycket bra och fostervattnet bra! Gyn undersökning: Öppen 2,5 cm. Kanon tänkte jag! De skickar åter hem mig men med en ny tid FAST hon var övertygad om att jag skulle föda tidigare! Under tiden som vi varit på spec mödravården så har värkarna börjat komma. Så det var nog bla därför de skicka hem mig igen. Fast de sa att de kan vänta upp till 3 veckor som max innan de sätter igång en om allt ser bra ut.
Väl hemma så satte värkarna igång på allvar. AJ som skit säger ja bara! Vid halv två ringde jag in till förlossningen och de tyckte ja skulle komma in på en gång. Hade då ca 2 min mellan värkarna. Väl inne på förlossningen så blev v i mottagna av bms Leena. När hon undersökte mig så berätttade hon att jag var öppen 6 cm! Kanon detta går ju skitfort tänkte jag och Anders. Fick lite lustgas, vilken jag inte blev överförtjust i men den fick mig ju att tänka på annat än värkarna för en liten stund. Frågade när jag kunde få ta epiduralen som jag ville ha och eftersom jag öppnat mig så fint så fick jag ta den så fort narkosskötersan kom. Hon kom vid 16 tiden och satte in epiduralen efter lite bök. Hon kom inte in mellan kotorna på mig först så det tog lite tid så när hon precis kört in den lååånga nålen i ryggen på mig och jag måste sitta blick still så får jag ju förstås en värk! Men Anders och jag andades igenom den så det gick kanon!
Efter 20 minuter så släppte all smärta! Jag flöt som på moln! Haha eller ja inte riktigt jag snarade vaggade fram med min bästa vän gåbordet men jag hade inte alls ont! Såg på kurvan att jag hade värkar men kände inte ett jota! Skönt som faan! Vid 18:40 så undersökte de mig igen och jojo då var jag öppen 9 cm! Kanon tänkte jag då jag ville föda innan kl 21:30 då min barnmorska skulle sluta sitt skift! Klockan ticka på och det var inte mkt som hände. Den sista cm ville inte ge med sig så var tyvärr tvungen att säga adjö till bm Leena och blev presenterad för bm Birgitta istället! Timmarna rullade på och inte mkt hände. Vid 4 tiden ungefär så tog de hål på fosterhinnorna för att jag skulle få igång mina krystvärkar. Så började jag känna av lite svaga krystvärkar och fick börja krysta efter ett tag. Lyckades få bort den där jäkla fliken men nu så var det istället så att bebisen inte ville sjunka ner ordentligt i mitt bäcken! Fick värkstimulerande dropp som de höjde till max 2 ggr så de var tvugna att prata med läkaren för att se om de kunde höj mer. Inget hände! Till sist så fick jag skapliga krystvärkar iaf så jag fick trycka på men inte mkt hände. Så efter ett tag så insåg de att barnet låg lite på sned med huvudet, därför hade den inte sjunkit ner ordentligt och därför kände jag inte av dom där riktigt krftiga krystvärkarna. Så de sa att de skulle hjälpa mig med sugklocka. Tack o tack sa jag som vid det laget var bra slut! Varit vaken i över ett dygn! Barnläkaren satte bedövning på mig där nere och satte sedan klockan på bebisens huvud och så fick ja en värk och pressa för kung och fosterland samtidigt som läkaren drog med klockan. Så hördes bara en högt plopp när klockan for av min lilla bebis huvud! Detta upprepades 3 ggr. Inget hände! Överläkaren fick komma och försöka han. Vi gjorde om samma procedur men inget hände. Klockan lossnade från bebisens huvud så jag vart jätteorolig att den skulle må dåligt. Vid detta laget så har de sett att bebisen ligger med sin hand och axel uppe vid huvudet och att det är det som tar emot som gör att den inte kommer ut. Så de säger till mig att de ska klippa mig. Nej jävlar säger jag helt livrädd för jag har minsann sett klipp på internet och detta ville jag INTE vara med om. Dom lugnar mig och säger tat jag inte kommer känna ett dugg eftersom jag är bedövad och jag frågar om det verkligen är riktigt säker på det vilket dom lovar! Så följande sker: Vid nästa värk jag får så hoppar det upp en barnmorska på min högra sida och barnläkaren vid min vänstra sida i sängen som trycker i allt vad de kan på min mage, nere mellan benen har jag en överläkare som står och drar i sugklockan som sitter på bebisens huvud och en barnmorska som klipper mig och en stackars sambo som jag inte kommer ihåg överhuvudtaget men han höll mig i handen och baddade mig i pannan med en blöt handduk. Plötsligt så känner jag bara hur nåt stort och varmt o vått glider ur mig och hur trycket och spänningen i min mage försvinner. De hade rätt. Jag kände inte av klippet ett dugg. Hade lite annat att tänka på. Upp vid min mage så hinner jag få en glimt på en kladdig liten bebis som ger ifrån sig ett litet litet gny innan de måste springa ut med bebisen. De drar med sig Anders och ut försvann de. En av personalen som e hos mig förklarade att bebisen inte andades som den skulle och var tagen utav allt som hänt o att de tagit med sig pojken ut. Eller vad det var sa hon sen lite snabbt! Pojke tänkte jag som inte hunnit se vad det var jag hade fått! En liten son alltså! Efter några minuer så hör jag Anders säga att hä kommer jag med våran lilla dotter! Är det en tjej säger ja lite förvånad och visst var det väl en tjej! Den sötaste lilla svullna minimänniska ja sett! Hon lades på mitt bröst och känslan av att få upp det lilla knytet efter att ha kämpat i nära 27 timmar den går inte att beskriva! Jag var så trött så helt slut så jag tror inte jag pratade nånting! Då kommer den mindre roliga nyheten att eftersom våran lilla flicka kom ut snett med huvudet OCH ena axeln så brast jag ganska så rejält! Fick en sfinkerreptur, Bristning av ringmuskeln. Nej men fyy fan tänkte jag men var samtidigt glad att jag inte känt nåt av det. Barnläkaren undrade om jag ville att hon skulle sy ihop mig på plats, vilket hon ville för hon hade väldigt bra överblick o det var bra ljus plus att jag skulle slippa sövas. Var vid detta laget ganska likgiltig om vad de gjorde med mig så visstvisst gör det ni måste.. Det var ingen trevlig upplevelse måste jag säga när de undersökte mig där bak men det var ju inte mkt att göra. Fick ändå ha min bebis på bröstet och min sambo breve mig så jag var rätt nöjd! Stackars Anders har berättat efteråt hur rädd han var när han fick se allt blod som var efter att de hade klippt mig. Det hade skvätt på golvet o på min skjorta o lite varstans. Följande timmar är nog inte så mkt att språka om. Jag var mest som i ett töcken av trötthet och kanske lite chock. Anders var de som fick klä Alva och vara med och mäta och väga. 53 cm lång och 4025 g! En rätt stor tjej! Vi fick åka upp till BB avd för vi skulle få bli kvar ett par dygn jag och bebisen. Tack o lov så fick jag ha Anders hos mig båda nätterna vi sov kvar! Annars vet ja inte hur det hade gått. Var ju rejält öm där nere och hade svårt att gå. Lilla Alva vägrade å det bestämdaste att ligga i de plastkorgarna på BB, hon skulle vara hos antingen mig eller sin pappa!
Nu är det söndag och våran ögonsten är 4 dagar gammal! Hon mår bra och det är det viktigaste! Hon har visserligen sår på huvudet efter sugklockan men de bleknar mer och mer. Själv är jag fortf rejält öm o har svårt att sitta men det går framåt. Träningsvärken jag hade i hela kroppen är borta likaså 10 kg av min vikt har försvunnit! Så jag klagar inte.
Så detta var födseln av min lilla flicka! Jobbig o ja men jag skulle göra det 1000 ggr om! Personalen på USÖ på förlossningen var helt fantastiska och upplevde förlossningen ändå positiv! Hur kan man göra annat nu när vi har fått en så fin tjej!! Stoltaste föräldrarna i världen! Eller ja på delad första plats med solhagaborna :D

Tack o tack!"

Haha o detta går man o väntar på alltså! Fast denna gången hoppas o tror jag att det blir en betydligt lättare förlossning!